DeuEng

VälkommenForskningBehandlingCV Dr. EnbyKontakta
 
Dr. Erik Enby
Läs mer om Eriks nya bok
 
Sök
Uppsats << | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | Print-friendly
(PDF, 221K)

Okända partiklar och strukturer i ALS-patientens blod



Av Dr Erik O. H. Enby, MD, Göteborg 1998.


Sammanfattning

Okända, tidigare ej beskrivna, partiklar och strukturer förekommer i blodet från patienter med amyotrofisk lateral skleros (ALS). Blodfynden tycks variera i utseende och mängd i fas med symptomutvecklingens utseende, karaktär och intensitet.

Två fall med typisk ALS-symptomatologi beskrives. Diagnoserna har ställts på Neurologiska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Patienternas blod har undersökts mikroskopiskt i vanligt ljusfält och med Nomarskis interferenskontrastmetod. Dokumentationen har skett med videoupptagning. Bilder har digitaliserats från video och förtydligande teckningar har gjorts. Fynden bekräftar den tidigare uppställda sårteorin och skulle således kunna förklara en del av genesen till ALS-symptomatologien(1).



Fallbeskrivning

Patient A är en 48-årig man, som i juni 1991 debuterade med domningar i händerna och buksmärtor. Sedermera utvecklade sig svaghet i armarna, speciellt på vänster sida och med tiden generell kraftlöshet och förmåga att gå endast kortare sträckor. A förlorade snabbt vikt och gick ned från 80 till 64 kilo. Utreddes initialt på Medicinkliniken, Lidköpings lasarett, och därefter på Neurologiska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. A hade då utvecklat muskelatrofier generellt och företedde små ryckningar i all muskulatur utom i ansiktsmuskulaturen. Samtliga reflexer var stegrade och Babinskis tecken förelåg på vänster sida. Tillståndet blev så småningom bedömt som ett amyotrofiskt syndrom med inslag av både perifer och central motoneuronskada på olika nivåer. All laboratorieutredning var väsentligen utan anmärkning enligt tillgängliga journaler på lasarettet i Lidköping och Neurologiska kliniken i Göteborg.

Patienten infann sig i november 1992 på min läkarmottagning för att höra sig för om en alternativmedicinsk behandling skulle kunna hämma sjukdomsprocessen. Patienten förlamades mer och mer och avled slutligen i februari 1993.

Patient B företedde en progressiv muskelatrofi i armar och ben med muskelryckningar, som mycket prominenta symptom. Symptombilden byggdes dock ut långsammare än hos A, och svår störning av talet tydde på skador även högre upp i ryggmärgen i medulla oblongata, vilket ej var fallet hos A.


Mikroskoperingsutrustning

Mikroskopering utfördes dels med vanligt ljusfält i 100 gångers förstoring och dels med Nomarskis interferenskontrastmetod i 1.200-gångers förstoring.

Mikroskoperingsutrustningen utgjordes av ett Leitz’ laboratoriemikroskop utrustat med 100 W halogenlampa, modifierad UK kondensor för mörkfält, ljusfält, faskontrast och interferenskontrast, Plan-Fluotar objektiv och binokulär fototub FSA. All dokumentation har skett med Leitz’ helautomatiska mikroskopkamera Orthomat. Videoupptagning har gjorts med Panasonic CCTV kamera, modell WV-CD20/G.


Material och metoder

Från fingerblomman erhölls en bloddroppe, som genast fick flyta ut till en tunn film mellan steriliserade täck- och objektglas.

För att möjliggöra långa observationstider utan att preparatet torkade, täcktes kanterna med immersionsolja. Blodutflytet mikroskoperades först i sin helhet i vanligt ljusfält i l00 gångers förstoring för att erhålla en första snabb orientering av detta. Därefter utfördes mer speciell mikroskopering över intressanta partier med interferenskontrast i 1.200 gångers förstoring.


Resultat

Bland blodkropparna befann sig en diffus utsådd av för blod främmande olika stora orörliga partiklar, som tycktes kunna knoppa av från varandra och växa till i storlek men aldrig bli större än en röd blodkropp (Bild 1 och Teckning 1). Dessutom förekom i stor mängd s k diskformade regioner1. Dessa var så stora att de inte kunde dokumenteras i sin helhet på fotografiet (Bild 2 och Teckning 2). En sektor av en sådan region visas på Bild 2 och Teckning 3. Den perifera coronazonen visade sig innehålla myriader av oscillerande partiklar, något mindre än de som låg utspridda bland de röda blodkropparna (Teckning 3).

På grund av dessa fynd gjordes en blododling, som bedömdes på mikrobiologiska institutionen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Den visade ingen växt av bakterier, och enligt denna undersökning förelåg således ingen infektion.

Hos B fanns också ovanstående bild. Dessutom förekom i blodutflytet upp till 60 µm långa och 4-6 µm tjocka filarieliknande strukturer, som uppvisade egenrörelser och rörde sig bland blodkropparna i bestämd riktning (Bild 3). Vid observation i interferenskontrast syntes de mycket tydligt. Vid övergång till vanlig ljusfältsmikroskopi blev de nästan omöjliga att se. Partikeln kände av de röda blodkropparna, som låg i vägen och undvek dessa. I båda ändarna hade den ett distinkt slut, vilket ibland var lätt kulformat. Vid förevisning på institutionen för mikrobiologi, Göteborgs Universitet, utbrast en av forskarassistenterna “en orm”. Professor Hans Wigzell bedömde okulärt föremålet som en filarie, dvs rundmask. Under observationstiden, som utsträcktes till ett dygn, inträffade det märkliga att den filarieliknande partikeln hade fått fyra avslut (Bild 4). Utöver denna, jämfört med erytrocyterna, mycket stora partikel fanns också flertalet andra likformade partiklar dock med en längd, som enbart översteg diametern hos erytrocyterna (7 µm) med maximalt det dubbla (Bild 4).


Diskussion

De diskformade regionerna synliga i blodutflytet mellan täck- och objektglas torde i bloddroppen motsvaras av sfäriska strukturer(1). Partiklarna i coronazonerna torde bilda ett tunt skikt i dessa strukturers periferier (Teckning 4) och begränsa deras innehåll mot omgivningen samt dessutom även sprida sig ut bland omgivande blodkroppar(1), där de tycks föröka sig genom knoppning och växa till i storlek (Bild 1 och Teckning 1, 3 och 4). Det är tänkbart att innehållet i dessa postulerade sfäriska strukturer, som i blodet ännu inte observerats i sitt naturliga tillstånd, utgöres av små cirkulerande vardroppar - mikroabscesser. Partiklarna i deras periferier skulle kunna utgöra ett av utvecklingsstadierna hos en i somat förekommande växtlighet, och i dessa periferier bildar de strukturernas front mot omgivningen och tillsammans kan de antas bilda strukturernas - mikroabscessernas tillväxtzoner - vegetativa centra.

Om detta utvecklingsstadium hos den postulerade växtligheten i somat även kan utnyttja vissa vävnadsområden i centrala nervsystemet som substrat, kommer även dessa att infiltreras av partiklar samt ge plats för stationära mikroabscesser med multipla vävnadsdestruktioner som följd. Vid obduktion av patienter med symptombilder tydande på utbredd störning i motoneuronsystemet noteras utbredd degeneration av motsvarande vävnadsområden. Ständig nybildning och utveckling av småabscesser i dessa och senare resorption av abscessinnehållet och ersättning av motsvarande vävnadsdestruktion med ärrvävnad torde kunna leda till denna degeneration, som givetvis fortsätter så länge passande substrat är tillgängligt.

Av lätt förklarliga skäl känner vi vid motoneuronsymptomkomplexet och andra liknande symptomkomplex härrörande sig till olika nivåer i CNS bara till slutresultatet av den bakomliggande förstörelseprocessen i motsvarande vävnadsomåden. Andra i princip likartade förstörelseprocesser förekommer emellertid i områden, som lätt kan inspekteras exempelvis i huden, där t ex en utbredd acne i ständig nybildning och läkning ger upphov till multipla små ärrbildningar, som sammantaget kan leda till utbredd degeneration av hudvävnaden. Man kan hävda att läkning sker men med defekt-, funktionsbortfall.

Mikroabscessbildning med vävnadsdestruktion och läkning med ärrbildning torde vara en typ av förstörelseprocess, som leder till degenerativa förändringar och funktionsbortfall i vilket som helst av somats vävnadsområden om de kan utgöra substrat för någon växtprocess.


Epilog

Enligt denna teori kunde man genom att mikroskopera blodet från våra patienter ana tecken på att en destruktion i vissa delar av somat sannolikt håller på att ske. Symptomatologin tyder på att denna pågår i de motoriska bansystemen i CNS på multipla nivåer. En lösning på ett problem inom medicinen är nästan alltid ofullständig och denna teori är därför tänkt att endast bidraga med en plausibel förklaring till hur motoneuronsjukdomen kan tänkas komma till stånd.

ALS-syndrom förekommer sannolikt också till följd av vävnadsförstörelse på grund av andra orsaker exempelvis kronisk tungmetallpåverkan(2) eller som en del av symptombilden vid tillstånd som Parkinsons eller Creutzfeldt-Jakobs sjukdom(3).

De rikligt förekommande filarieliknande fynden hos B antyder också att andra former av växtlighet förekommer i kroppsvätskorna hos patienter med störning av de motoriska bansystemen i CNS. Växlande grad av växtintensitet och neurotropi hos dessa mikrofloror skulle kunna orsaka variation i prognos och symptomatologi hos patienterna.

Det kan anses angeläget att studera partiklarna och deras förhållande till cellväggsfria mikroorganismer, som knappast låter sig odlas samt deras tendens att bilda abscesser och orsaka förstörelse i olika delar av somat. Att hämma detta skeende skulle kanske leda till att ett flertal kroniska sjukdomar inklusive de tillstånd, som rubriceras under diagnosen motoneuronsjukdomar, kommer att kunna stoppas i sin framfart redan strax efter inkubationstidens slut.


Referenser

(1). Enby, Erik O. H.
(1997). Blodförändringar hos kroniskt sjuka samt en teori om totala och partiella sårenheter. 2000-Talets Vetenskap. Nr 2. s 11-15.

(2). Rehde, Olle & Pleva, Jarv
(1994). Recovery from amyotrophic lateral sclerosis and from allergy after removal of dental amalgam fillings. International Journal of Risk and Safety in Medicine. Nr 4. s 229-236.

(3). Brain, Walter Russell
(1969). Brain’s Clinical Neurology. (3rd ed rev by R. Bannister). London. Oxford University Press.



Utförda demonstrationer

Följande personer har intygat att de sett videoinspelningen av strukturerna och partiklarna i blodet, beskrivna i ovanstående uppsats, och att dessa existerar. Demonstrationen har genomförts av Dr Enby.

Hans Wigzell, professor i immunologi, Karolinska, Stockholm.
Mats Wahlgren, professor vid SMI och Karolinska, Stockholm.
Annica Dahlström, professor i histologi, Göteborg.
Marek SAS Lipecki, specialistläkare i onkologi, Göteborg.
Lennart Cedgård, leg läk, Göteborg.
P-A Öckerman, professor i biokemi, Lund.
Olle Redhe, tandläkare, Falun.


Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Uppsatsen kan mångfaldigas och spridas endast i sin helhet och utan förändringar. © Dr Erik Enby 1998-2004.
Illustratör: Lisa Örtengren
 
Uppsats << | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | Print-friendly
(PDF, 221K)
 
 
 

© 2004 NORDISK MEDICINKONSULT ERIK ENBY AB
Karl Johansgatan 49 E · SE-414 55 Göteborg · Sverige
Telefon: +46-31-14 24 14 · Fax: +46-31-14 06 32 · E-mail: erik@enby.se
Webbsidan uppdaterades 2012-12-02